Archive for maj, 2011

h1

The End

maj 11, 2011

Det var ett tag sen jag klickade på ”Nytt inlägg”-knappen nu. Som ni ser så har jag inte varit speciellt aktiv på sista tiden.
De första dagarna glömde jag bara bort, sen blev det ganska skönt att kunna lägga undan datorn utan känna att det var någonting mer som skulle göras, och efter ytterligare några dagar och även nu, har jag insett att ”Att blogga” inte är någonting jag vill göra längre.

Första gången jag skapade en blogg var våren 2007. Det vill säga fyra år sen. Främst för att alla hade en bilddagbok och jag kände att jag ville göra något annorlunda.
Jag kände till två stycken som hade en blogg, ingen av mina nära vänner, utan bara några bekanta. De kända bloggarna var Kenza och Stina-Lee, och Nevnarien började också bli lite stor, och fler än så fanns det nästan inte. Bloglovin´ hette Bloggkoll och det var också nytt, inget som någon kände till direkt och det var ganska stort när man hade nått två prenumeranter, tro mig.

Idag däremot, har varannan tonåring en blogg (och sånna som har passerat tonåren för ett par år sedan också), och hur många kända bloggare finns det inte? Ett hundratals? Tusentals? Jag känner säkert minst 20 stycken nära vänner som har en blogg, och kanske 50 bekanta.

Att blogga” har blivit den nya grejen. Jag har aldrig tyckt om att vara en i mängden, och speciellt inte på det här sättet.
I början när jag hade en blogg och när jag började fotografera, ville jag att folk skulle tänka ”Jaha, har du en blogg? Som Elin Kero, Hilda Bordahl och Kenza?”, dra en parallel mellan oss och tycka att jag var lika bra (ungefär). Nu tänker folk ungefär ”Haha, skojar du eller? Har du också en blogg?”, och drar paralleler mellan mig och bloggare på blogg.se som inte ens har ändrat sin design, utan har standarddesignen med en 5 pixlars blå rand högst upp på.
Förlåt om någon tar illa upp, men det är verkligen inte så jag vill relateras till.

Jag älskar att designa, koda ni vet, sitta och pilla och matcha färger, mäta avstånd och få det just precis så man vill ha det. Jag älskar att redigera, se en orörd, lite grå och ful, bild från början bli till en kontrastrik, färgglad, snygg, en färdig, bild. Jag älskar också att fotografera, känna hur det kliar i fingrarna så fort man ser någonting som skulle kunna göra sig bra på bild, se det genom kameralinsen och sen se det klart, att det är jag som har tagit den här bilden. Känna sig stolt över hur mycket jag har utvecklats.

Men jag känner inte att jag utvecklas längre, inte kommer någon vart. För att synas i den här bloggsörjan, som det numera har blivit, måste man vara stor. Jag har varken orken, tiden eller den styrkan att bli stor i bloggvärlden. Det krävs ju en hel del, menar jag.

Jag hatar att folk relaterar till saker när de inte ens har sett vad det är. Jag hatar att alla stora bloggare rekommenderar deras läsare att bli lika stora genom att ”vara aktiva i andras bloggar”. De rekommenderar inte att man bara ska skriva ”Hej, hur mår du idag?” utan nej, dom ska skriva något seriöst, så som ”vilka fina bilder!”. Det kommer göra dem stora.
Hur sjukt, och framför allt – hur själviskt – är inte det? Hur ska man som bloggare kunna veta om man får en kommentar för att de ärligt tycker att bilderna är fina, eller om man bara är en i mängden av de bloggarna den har gått igenom och kommenterat för att få fler läsare? Nej, då tror jag hellre att jag tar emot några ”Hej vad gör du”-kommentarer som man vet varför man har fått.

Jag är bara så hima trött på allt det här – ”Bloggvärlden”. Fan vad långt det här blev, och fan vad skönt att få det sagt.

Tack till er som har lämnat fina kommentarer för att ni tyckte som ni skrev, och tack till er som följt mig under det här året på WordPress, eller de andra åren också, för er som varit med längre. Ni är inte sådär jättemånga men det betyder väldigt mycket ändå. ♥

Annonser